Författare & fotograf -Author & photographer

För sju år sedan tackade vi ja till en odlingslott övervuxen av parkslide och bambu. Vi var förväntansfulla och lyckliga för att vi hade fått en liten bit mark att sköta om, en vildmark att dyka in i. Idag har vi en stuglott sedan några år, efter att vi gjorde odlingslotten fin igen.

Andra året i stugan började jag skriva prosapoetiska betraktelser om livet som kolonist. Jag började också intressera mig för koloniträdgårdsrörelsen historia och betydelse för städers klimatarbete.

I Dagar på kolonin berättar jag om glädjen, mödan, gemenskapen och närheten till moder jord i prosadikter och många bilder.

Från 10 maj kan den beställas via alla nätbokhandlar och via förlaget.

Svart

Hur svart ser ut? Svart är tomrum, avstånd, saknad, tystnad. Svart är gata, natt, hopplöshet.

Svart är ögat som hatar.

Svarta är orden av hat som löper som rinnande snusränder över tangentborden när näthatarna spyr sin svarta galla.

Svart är natten hos den ensamstående mamman som sitter gömd i en svart lägenhet, en källare, eller ett hus i skogen med brandtrappan dit modern och de knäpptysta barnen förs i en svart bil längs bakvägar i natten.

Svart är hela himlavalvet när en mamma mördas.

Svart är också brösten i alla barnen som tänder eld på pappers-korgarna i skolorna. Svarta är fåglarna i bröstet på barnen som är rädda när de går till skolan, svarta krypen som kryper i ögonen på barnen som är rädda när de går hem. Svart som det sugande vattnet i sjön utan botten längst in i skogen är det i barnen som aldrig vet när de öppnar dörren till hemmet vad som ska möta dem där. Svart som fågelns öga med tårar är det i barnen som aldrig vågar sova.

Svart.

Barn.

Det brinner i skolan igen. Varför gör de så här? Dumma barn.

Nu ska vi lära er lite vett. Se hur det blir med papprena vita, nu är de svarta, tycker ni det är bra? De vita fina papprena. De vita fina väggarna. Den vita fina skolan. Nu är den alldeles svart.

Så säger man till barnen som har svarta bröst, svarta fågelögon med svarta kryp i, när de sjunker i svarta skogsjön.

Se hur dumt det är, tycker ni inte. Att skolan blir svart, blir bara en hög grus. En sådan fin skola.

De nedbrunna, drunknade, svärtade barnen säger ingenting. Bara ser på rektorns skor. På eftermiddagen tänder de på igen. Lågorna som slukar det vita pappret. Brandlarmet som går. En skola håller på att skadas. Papper förstörs. Kom, kom fort. Förstörda barn förstör en vit fin skola. Fy så dumt. Nu måste vi ta i med hårda handskar.

Trösta barnet nu, ge det en kaka

seså sluta nu, torka tårarna, gråt inte mer

titta skallran här, dockan där, brumbrumbilen

nylonstrumpan in i munnen

munkavlen

örfilen

seså sluta nu

se framåt

och barnet torkar

och så springer vi ett varv till

knip i bröstet, gonggong i hjärnan

gråt inte mera nu

Bebisen gråter, spring ett varv till, ta barnet på en biltur, ge barnet en kaka, ge den store killen en whisky, flickan en peng, här ta en kaka, ta en sup

Sup

och så sitter barnen där bakom skolan och dricker öl och äter kakor när de är lessna

Jag måste säga det igen

det finns många ensamma barn därute under fyrverkerihimlarna

tonåringar som sitter ensamma på sina rum

barn ingen ringer

unga som aldrig åker iväg på festival

barn som aldrig räknas

jag vet inte hur vi ska ringa dem, hur vi ska öppna världen därute för dem

jag vet bara att det är det som gör mest ont i mig

den där ensamheten mitt ibland oss

kanske är det detsamma med fattigdomen mitt i välståndet

inget gör så ont som skammen som viker ner en blick

den som inget har som står framför den som har och vill blunda sig bort

Människor dör och hjärtan brister. Vi faller och reser oss

om och om igen.

En dag gör vi det inte.

När vi förlorar kan vi vinna något annat. Mod.

Mod är inte coachernas rapp med piskan

på marknadens dansbana.

Det kommer att bli bra

klart det kommer att bli bra

Skulle vi sitta här i natten och höra hur de bryter sig in i källaren och säga till barnen

så här är livet

att bli slagen i skolan är också livet, den starkaste överlever

näsblod, magkramp

som om vi inte vore människor, vars styrka och succé

på denna planet varit just det sociala samarbetet

starka tillsammans

Jag stickar några fler vantar

skriver några fler ord

berättar att klockan är halv fyra på natten och jag har vaknat häftigt utan att veta varför

men att det nog är porten som ryckts upp igen

att jag sitter här i storstan en skarp vinternatt och tänker på

att du är på vårdjobbet

att jag snart ska till vårdjobbet

att du just nu är en sådan där bokmärkesängel

där du sitter vid någons sängkant, håller en hand

och så himlen ovanför oss

träden som står tysta och starka runt oss

fullmåne i Sverigenatten

Vad drömde vi om när vi var små, kanske vågade oss in hos syon?

Fingrar som vägledde oss bland de små häftena med yrken som Frisör, Djurskötare, Kock.

Där tog det liksom stopp. Allt annat var liksom sakerna på NK, bara något våra ögon svepte över, vidare mot PUB.

Det var på den tiden EPA fanns. Och varuhusen hade billiga lunchserveringar på andra våningen där gamla skönt sjangserade servitriser portionerade upp maten medan de rökte. Så minns jag det och det var väldigt trevligt, sådär som att här var också vi välkomna, kunde slå oss ner, en plats för alla. Men jag vet inte om vi någon gång åt där. Mamma tog kanske en kaffe, vi fick dela på en Zingo, så var det nog. Men det var trevligt. Som en fest. En lördagsfest. Hela livet tändes upp och allt var möjligt mitt i den där klunken Zingo och mamma i fina lördagskläder och hon hade portmonnän med sig.

Jag kommer alltid minnas portmonnän i guld

med en fågel på utsidan

inuti en spegel

för små flickor att titta i, drömma sig bort

det har aldrig funnits mycket pengar i den, några två- och tioöringar kanske

och den gamla femöringen som ligger där ännu

barndomen som ligger så långt bort

mamma i kappa och hatt och tjocka nylonstrumpor

vad har jag drömt om?

det skulle glimma på något sätt, det var det finaste, skina

en jacka i rött lack, en mössa i svart björnskinn

och skärpet skulle vara brett och blankt med spänne i guld

jag skulle ha en egen hund

en cirkushäst

och så portmonnän i guld

var kväll lade jag den på en stol bredvid sängen

Hur blev det sedan?

Minnen

djupt gömda rusar plötsligt ut

tiden när vi syskon fick en styvpappa

han var bra på att slå näven i bordet

sa det skulle bli andra bullar nu

Det blev det

polispiket, socialtant

han slängde våra saker

senare försökt vi ta dem tillbaka

en omväg genom varuhuset

för att fylla tomrummet

Min pappa föddes i nipornas land
en plats i mitt dolda minne
rytmen av den klingande dialekten
i kroppen
igenkänning
Min farmor var kokerska
på den enda bilden sitter jag i hennes knä
i sparkdräkt
bredvid sitter pappa och mamma
de ler
Min farfar är svår att få syn på
han står bakom en manshög vall av snö
på det enda fotografiet
han hade en liten stuga i skogen
kallades skräddaren
I nipors land har jag en del av min rötter
mina breda kindknotor
älven som brusar i mig
rallarrosorna
de höga granarna som vajande står runt mig
och bergen, blånande
som vilar stilla bak allt det
Upplagt

Jag minns alla nätter
nej jag minns inte alla nätter
jag minns en del av dem
mest minns jag känslan av att inte kunna omfamna nätternas dofter
det fulla bröstet som tryckte mot den ljumma luften
som varma andetag
dina
mot mitt ansikte

och så pulserandet
den stora ensamheten på de trötta krogarna i gryningen
alla de som måste gå hem med sprucken längtan som ett kors runt halsen
alla de som sitter i ensamma kök och dricker mjölk efter att nattbussen kört dem hem
kanske en katt som också dricker lite
annars bara
en köksklocka
och grannar som är uppe tidigt
ska på landet
ska på tur
ska putsa bilen
de går med raska steg

jag minns inte alla nätterna
men jag minns nätterna vi cyklade genom hela stan

som fåglar
klippte vi gator med vingspetsarna
i Haga blev det tyst
endast gruset under däcken
larmet
som borttorkat med en trasa
det var så tyst att vi kunde höra hur det växte

mellan oss

Idag verkar det

som att många tror

att barnbidraget kom samtidigt som människan

reste sig upp och började gå

och att föräldrapenningen kom strax efter istiden

semestern sjukpenningen, pensionen

Att alla partier värnar människors lika värde

och alla var med om att skapa välfärden

högern är precis som vänstern

de är bara lite mer intresserade av golf och aktier

tror man

fastän de varit emot all trygghet vi har idag

vi vanliga

folket

Klassklyftan och klasskampen

har fallit bakom samförståndsstolarna

alla överenskommelser har grumlat blicken

man är så överens

om att skära ner i det offentliga med ena handen

plocka ut till det privata med den andra

Man har handskakat

denna plundring och misshandel och utvinning

denna året -om- jakt- licens på en viss sorts medborgare

man skakar hand om att vända dem ryggen

Man har varit överens om att göra det mycket svårt

att kvala in för trygghetssystemen för vissa

när de faller finns där ingenting

när andra faller är fallskärmarna enorma

100 % säkra

Det är en skandal som är nedtystad

det är en effektiv metod att bryta ner demokratin

kontraktet som skrevs mellan medborgare och stat

jobba hårt för samhällets bästa

så tar vi hand om dig om du faller

om ingen gör det

vad ska vi med rösträtten till

vad ska vi med samhället till

om vi inte tar hand om varandra

är medmänniskor

När jag fyllde femtio
Var jag fortfarande långt ifrån gammal
Vi reste till Paris
Jag hade svårt med oron
Var rädd för mycket mer
Men kunde fortfarande vakta mina barn mot tafsande tjuvar och på skolfranska kräva tillbaka min dotters mobil från en ficktjuv i en fullsatt metro

Mina barn såg på mig
Som om det förväntade sig att jag ordnade upp allt
De ropade åt mig att gå dit
Där är han pekade de
Och jag gick dit
Tilltalade honom Monsieur
Han drog händerna ur de djupa fickorna
Det är den med dinosaurien ropade barnen
de stod upp
Jag pratade franska jag lärt mig 20 år tidigare
Jag var ännu inte i närheten av ålderdomen som sedan plötsligt satte mig ensam i en kökssoffa stirrande på en spis
Jag var ung, nyss fyllda femtio
Jag kom tillbaka med mobilen
Självklart
Mina barn hade förväntat sig att jag skulle göra det

ett fint betyg

På flygplatsen skakade jag och slet fram rosévinet
Drack det direkt ur flaskan i plastpåsen
Den enda flaska jag köpt och tänkt jag kunde ha till en middag hemma
Det hade varit en pärs
Jag hade varit helt lugn under aktionen
Tilltalat honom artigt med excuse moi
La telephone da mon fille
Jag var berusad när jag steg ombord på flyget hem
Men ännu långt från ålderdomen
Jag var stark
Hade bra balans
Klarade allt
Enligt mina barn

Sedan blev jag plötsligt gammal
Fastvävd i en maläten kökssoffa vid en gata
Där bullernivån och avgasmängderna var hälsovådligt överstigna

En gång var jag tolv

jag ser det på fotot taget

i en automat på stan

 Sedan blev jag mamma

tre gånger födde jag barn

två pojkar och en flicka

jag var fru några år

Senare var jag fru igen

gifte mig vid en klippa ovanför Egeiska havets spets

Sedan blev jag äldre

bor med en hund

Men en gång var jag tolv

hade en nejlika mamma satt fast

i min blå hemsydda jacka

nejlikan var röd

som

kärleken

Jag vill lyfta huvudet
det har fallit ner
på köksbordets duk som är fläckig av kaffe
trött och sliten
försöker den breda ut sig under ljusstaken
medicinburken
fruktskålen
kvittona som ska sorteras

Det är så många dagar
jag räknar de
Nej jag räknar de inte
Res dig
Jsg faller
Res dig
Baklänges
Res dig

Hon sover
Oroligt
Hunden sovskäller
Kommunen spränger
Det snöblandade regnet rasar i rännorna ut som kallt regn
Fredskallan sträcker sina händer i vit blombön
Överkastet ligger som en trött djurhud ett djur lämnat
När det flytt ut genom fönstren

Jag svävar
Marken under är ingenting
Bara tomrum
Och klagande och skrikande röster
De som vaknat upp i en mörkt snår
Invirade i känslor de länge ignorerade
Kastade åt ett nött ben
Arbeta dig trött eller något
Tänk inte

Kråkan ser på henne
Och ekorren
Energi som bubblar som i champagne
Luft spricker
Det sänker sött

Och så står du där
I min dröm
Vi känner igen varann
Men allt det andra är borta

Det började för tjugo år sen

plötsligt såg vi arbetare
sena kvällar och helger
bakom plasten på byggena

Vi tänkte OB för obekväm arbetstid
det var det naturliga
framkämpat av stridbara
men det var något helt annat
oreglerat
dolt
vi kunde aldrig föreställa oss
den nya tiden kom där
samhällsrivarkolonnerna
byggde fasader bakom vilket nedmontering satte igång

Dessa människor fanns
och inte fanns
dolda bakom byggplasten förändrades villkoren
människorna
landet

Sedan har allt mer konstigt
blivit vardag
utbildningar i kaos
utan utrustning
ska ändå ge yrkestitel

För det är med pappret där orden står
anordnaren får ut sina pengar
det är det viktiga
inte yrkeskunskaper

Tusentals snabbspår för entreprenörer till det allmännas pengar

Kunskap har devalverats
som en rullande boll som blir större
Tyngre
Krossar

På arbetsförmedlingen sitter tjänstemän
och gör affärer med kriminella företag
målet är försäljning

Oanställbara är billigast
Men även på de som måste vara arbetslösa
för att rädda samhället från skenande inflation
kan och ska man göra affärer

Att skapa riktiga jobb i krisen
i skolan vården omsorgen
den tanken är fel
Då skulle skattepengarna inte flöda åt rätt håll
Det vore inte rätt
Så slår man fast
Nyliberala hjärnor leder plundringen

Det började med ombildningarna
Utförsäljningen
Sedan följde korruptionen
Blåröster
den lyckade klasskampen uppifrån

Samhället är som en by
som behöver en väg
ett nytt stängsel
en skola

Den som begär minst får pengarna byn samlat ihop
Försvinner med pengarna
Skolan blir skit
Vägen
stängslet

Man fortsätter ändå
samma koncept
Privatiseringen av samhället

Gör nya upphandlingar
billigast vinner igen
De seriösa får lägga ner

De i byn som är gamla
säljs gratis till företag
Hjärntvätten fortsätter
Samhället sugs ur
Näringslivet suger näringen ur livet
Totalt tabberas
Kriminellast i kostym vinner

På tunnelbanan jagar kontrollanter i flock
ensamma resenärer som inte haft råd med biljetten
många flockar varje dag
I den stora jakten
på de små

Språket är påträngande avvaktande
kallt distanserande
skakigt berörande
agiterande övertalande

Det är något med samtalen som förs helt tysta idag
bara ljudet av fingertoppar mot glasskivor
smileys ersätter skratten
gråten
handen på axeln
Kramen

Vi blir andra när vi glider in under glaset
får hejarop eller mothugg
men andra
speglade
agerar vi i och framför spegeln
jämför
glider in i bubblor
hamnar utanför

Det är storm och kastvindar
därute på den blanka ytan
Skakar om
Smäller till
någon därute i blåskenets hav ropar
att deras hund försvann från tomten
det var mörkt ute
hunden gammal och mycket liten
Någon skrev
Rovfåglarna är aktiva nu
Blixtsnabba
Helt tysta

Vissa vågor ger kallsupar
Hostattacker
logiken vrids och stampas i bitar
när någon berättar med bokstäver på skärmen
om den lilla flickan
född här
som ska utvisas ensam
den svenska myndigheten har bett landet hennes mamma flydde ifrån
att se till att flickan får en tolk
nu när hon kommer ensam
9 år gammal

Några fåglar är lyckliga när de badar i en damm
Ett kärlekspar dansar
lycka i en kort stunds uppklarnade
En vit sol kastar glitter på ytan

ibland läggs musik på det tysta samtalet
eller inspelade skratt

Någon enstaka gång läser någon en dikt
i ett helt vanligt orenoverat kök
ser på oss bakom skärmen
berättar om livet
skatan i trädet som samlar pinnar till boet
om sorgen efter en död hund
om kärleken
Hur den visar sig
Längtan efter
hur det är
allting
Att det vackra finns i det minsta

Påsken och våren
Listor och problem
Drömmar som bleknar
Åldern och diagnosen
Åren som gått och aldrig kommer tillbaka

Tinnitus och krigshotet
Krigen som redan pågår
Sprängningarna av människors hem

Myndigheters kalla hand
styrd av dyra ai system
Det är framtiden!
har konsulterna sjungit i kör
fakturerat fett

Många tänker på hur de ska kunna njuta mer
större altan
längre resa
ännu mer designat hem

De andra som blir allt fler
Tänker på tak
Vilket som helst
Tänder
Mat
Skor
Busskort
Att inte göra något fel i systemet när de fyller i formulären
Akta sig för ai robotens kalla hand
Som kan kasta de ut i omedelbar
Oåterkallelig
Fattigdom

AI skickar gärna ett litet barn fött här
Ensam till ett land hon aldrig varit i
Så gör AI och tjänstemännen som jobbar med AI blir också maskiner

Jag kan inget göra säger de
och leder flickan ombord på planet bort
Jag kan inget göra säger de
och tar maten från den utslitna undersköterskan
vars trasiga rygg inte blivit hel på 6 månader
Vi kan inget göra annat än lyda
180 dagar har gått nu

Så går allt fler lydiga mot samhällets ättestupa
Medan marknaden glufsar i sig allt

Fattiga är mer motiverade
att ta jobb betalt med bröd att stoppa i magen när de är hungriga
Säger marknaden
Mer motiverade att ta farliga jobb för tak över huvudet
Säger marknaden
Fattiga människor strejkar inte
Kallar inte till förhandlingsmöten med facket
Organiserar sig inte
Inordnar sig
hungriga
under marknaden

här några videoklipp från när Jane Morén läser 3 nya opublicerade dikter på Alvikstorpets galleri 21 sept 2024.

På bloggen Vyn skriver jag sedan november 2023 om en del böcker i mina bokhyllor och filmer jag tycker är viktiga att berätta om. Jag skriver om nya böcker och böcker som kom ut för några eller många år sedan. Just nu är det ett par nya inlägg. På gång denna vecka är en bok om klass, och Elin Wägners fortfarande högst aktuella böcker Fred med jorden och Väckarklocka, som jag snart kommer att publicera mina tankar om. Välkommen in, hoppas du blir inspirerad.

Så kommer ljuset
Och knoppar syns på Jämtlands röda
små hårda knoppar
vända från kylan med allt inom sig redo när värmen kommer

Marken är frusen isbrun
solen stark vit
fjolårets fallna löv svartnade
det är också spåren efter vintergästerna
Rådjuren
Hararna
Vi hoppas
Inga råttor

Vi har stängt getingvägen in mellan väggarna
Provat färgprov på fönsterlucka

Vår granne rensar redan ogräs
Vi står mest och ser oss omkring

——-

Vi hänger upp tavlor från lång tid tillbaka

80-tal, landskapsblommor

Vi lyfter lager i komposten

kondens, värme och process för att bli jord

Vid sitter vid västerfönstret

– sommarbris

och pratar medan solen stryker plommonträdet,

prästkragarna och stugtaken

Ringblommans ansikte

i press mellan skrivbokens vita sidor

solgul har blivit rostgul

som stelnat blod

en samling pistiller

ett centrum

blommans hjärta

—–

När det nya plommonträdet

fått sin plats

ändras landskapet

blir rena linjer

i kvällens ljus

vajande långa grenar

som sträcker sig

mot den gamla vinbärsbusken

solrosornas gula ansikten

blåhortensiorna

och runt den treåriga stammens fot

breder ängen av lin och ringblommor ut sig

Morgonen efter regnens veckor

när luftens fukt dunstar

som våta handdukar på ett altanräcke

en tidig morgon

när solen spricker

och koltrasten springer

vid buskarnas fötter

som en urtida dinosaurie

medan getingar vimlar i ett stim

ur ett hål i stugans vägg

sticker

samlar i hop sig efter attacken

flyger in

en och en i hålet

till boet i väggen

där drottningen väntar

Jane Morén 2023-2024

Ja, nu är jag igång med ett nytt projekt. Denna gång återvänder jag nu till skönlitteraturen. Jag hade både flera diktepos under redigering och påbörjade romanprojekt.

Eftersom jag under tio års tid mest skrivit sakprosa och journalistiska texter, arbetat som chefredaktör för litteraturtidskriften KLASS bland annat, så har det tagit tid att komma ner till det språk som jag har när jag skriver poesi och prosa.

Jag hoppas att jag inte slutet av augusti kan berätta lite mer.

Delger er en av dikterna i ett av manusen:

Det är så många liv i ett liv
så många sidor
som vänds och skrynklas

Du är åtta år
en liten flicka i kjol och kofta
går bredvid din pappa John
han följer dig till skolan
innan han går till järnvägen
Östra station

Han är ett bleknat fotografi
mustasch
runda kinder
spatserkäpp
hatt

ledig klädsel en annan dag
på en sten i skärgården
med fostersonen
Anders
de sitter i en eka

När pappa följde dig till skolan
gick ni tätt förbi hästarna

som väntade utanför butikerna
bryggarhästarna som skakade på sina huvuden för att kasta upp havren

ur påsarna runt mularna
på lunchrasten gick du alltid hem
mamma Berta hade havregrynsgröten och den halva rågkakan med smör

klar till dig

Köksklockan
klockan på himlen
den vita månen som rör sig sakta

Tiden vi har tillsammans

när vi tysta ser på fjärden

vrider våra händer i knät

vrider dem på samma sätt

I generationer har döden plötsligt hälsat på

vi fruktar och vi blundar

ser på fjärden

på himlen som brinner rosa

Du är min mamma

jag är din dotter

mellan oss ett band

som aldrig får gå av

Jane Morén 2023

Den historiska reportageboken om semesterhemmet för arbeterskor i Stockholms skärgård, som den politiskt, fackligt stridbara Anna Johansson-Visborg grundade 1928 och senare bildade en stiftelse av, är slutsåld. Den finns inte längre vid sökningar på internetbokhandlare. Tipsa intresserade om att de kan låna de ex som biblioteken köpt in.

Boken släpptes i slutet av augusti 2022. Ett fåtal ex finns på förlaget och här hemma hos mig. Det är roligt att boken varit så uppskattad. Tack alla läsare och alla sommarsystrar som delat med sig av minnen. Tack Ingrid Sillén förläggare på Migra förlag som gav ut den stora boken. Nedan kan du se bläddring i boken, då vi fick första provtrycket i juni 2022. Fortfarande kan jag känna, det är otroligt att den blev verklighet, boken om det unika sommarhemmet som var till lycka för tusentals arbetarkvinnor och deras familjer i nästan hundra år.

Jane Morén 1 augusti 2023.