Utdrag ur recension novellsamling Medan vi fortfarande kan tidskriften KLASS sept 2021:
” Det är en förvånansvärt komplett skildring Morén gör av hur människor upplever, ser på och drabbas av coronaviruset. Hela spektrumet från bacillskräcken till antivaxx-idéerna ryms på de drygt hundra sidorna. Trots att novellerna är korta så tränger sig deras karaktärer fram med ett djup som engagerar. ”
// “Om du bara ska läsa en bok om pandemin, så är det denna. Medan vi fortfarande kan är en alldeles utmärkt och komplex novellsamling.” Catarina Bergman, litteraturvetare Utdrag ur recension novellsamling Medan vi fortfarande kan publicerad i Folket i Bild, sept 2021: ” Att skriva novell är svårt och en samling kan lätt bli tråkig. Så inte här. Även om pandemin är det genomgående blir det aldrig tjatigt. Varje historia rymmer sin egen dramatik som gör att man bara vill läsa vidare och med några få ord skildrar Morén sina karaktärer så att de står levande för oss. Förlagen får in många manuskript om pandemin nu. Om alla håller samma höga klass som Moréns har vi mycket givande läsning att se fram emot.” Dan Fränkel
Utdrag ur helsida Recension Dala-demokraten 31 januari 2019
: “Jane Morén har gjort ett imponerande arbete, noggrann research i arkiv och med intervjuer, det har blivit en mycket omfattande biografi om Anna Johansson Visborg, (1876 – 1953) den beskriver även ett stycke svensk nutidshistoria från en tid som numera ingen talar om.”
“Jane Morén är journalist, författare och fotograf och hon skriver ett lätt, flytande språk som man tar till sig, det är liv och passion i hennes berättelse om Bryggar-Anna som hela sitt liv kämpade för att arbetarkvinnorna skulle få det bättre. Det finns engagemang i Jane Moréns skildring av Anna Johansson – Visborg, ett äkta engagemang som man rycks med i.”
“Det är en spännande bok att läsa, och alla bilder som Jane Morén lyckats rota fram från olika arkiv är fascinerade att få betrakta, det ger liv åt berättelsen, man kommer nära Anna och hennes kamp, känner hennes kämpaglöd och gläds med den!” “det är en stor och viktig kulturgärning hon gjort. Och jag är övertygad om att många fler kommer att ta sig an Anna Johansson – Visborgs arbete och skildra det på flera sätt. För är det något som socialdemokratin är fullkomligt utarmat på i dag så är det starka, solidariska förebilder!“
Utdrag ur recension BTJ-häftet 5/2019:
//…Författaren Jane Morén beskriver hur det moderna Sverige formats av hennes och andra kvinnors och mäns kamp för jämställdhet och rättvisa. Det är en mycket bra och intressant bok som lyfter fram en nästan bortglömd del av svensk nutidshistoria. Texten flyter fint och är rikt illustrerad med fotografier och teckningar.//” Lektör Anna-Karin Skoglund
Utdrag ur recension av Ingemar Nilsson, Norrländska socialdemokraten 4 feb-2019:
“Jane Morén lyckas i text och med historiska foton skildra en tid då Sverige förändrades i grunden. Över en miljon lämnade landet, samtidigt som industrin ropar efter folk och ett proletariat föds som allt eftersom kräver sin rätt i stort och smått. Organisering är ordet, och genom Anna Johansson får tidens larm en förgrundsgestalt. I kapitlet ”Den knutna näven” reflekterar hon: ”Det är arbetet som är källan till all rikedom och det är arbetarna själva som bör skörda frukterna av sitt arbete”.
Återkommande under läsningen av ”Min kärlek har stannat mest hos er”, förundras jag över energin, drivet, känslan som förmedlas att inget tycktes omöjligt, för Anna Johansson och hennes kamrater i kampen mot dåliga bostäder, underbetalt arbete och för människans värdighet. En annan värld är möjlig, var ledordet.”
Pressklipp övrigt
“Som avslutning på kvällen läste Jane Morén sin fantastiska dikt, ”Svart”, från den nya antologin på ett sådant inlevelsefullt sätt att till och med Göran Greider blev stum.” Arbetarskrivares Nyhetsbrev november 2016
“En av tidskriftens avgjorda kvaliteter är för övrigt just de fina illustrationerna. I detta nummer bidrar exempelvis Jane Morén med utsökta fotografier och teckningar.” Magnus Nilsson, Litteratur och klass, sept 2016
“Skuggmänniskor” Tidningen Kulturen, Benny Holmberg 14 januari 2013
“Jane Moréns närmande till Greta är en mänsklig och varsamt känslig akt gestaltad med en genuin människokärlek. Det är ett vänt porträtt. Det är sällan man får läsa sådant i nutida texter om den åldrande människan, på riktigt, i meningen av djup respekt, i meningen att den åldrande är bärare av imponerande erfarenhet och innehållsrika år, att den åldrande är skapare av detta nu och bär hela nutiden i sina referenser, att den åldrande äger egen rätt, i egen sak, utan att tvingas bli utsatt för effektivitetsproblematiseringar eller rationalitetsförnedringar, att den åldrande är värd att värnas endast i kraft av att vara åldrande, utan reservationer, av ren och pur vördnad för den resliga erfarenheten.”
Det fungerar utmärkt att lägga den lilla världens drama intill den stora. Allt blir så konkret med omvärldens kaos som fond. Och Jane Moréns språk och hennes förmåga att prosalyriskt skildra det hela imponerar, vilket gör att jag definitivt kommer att försöka hålla mig ajour om hennes fortsatta författarskap. Ingemar Nilsson, TIDNINGEN KULTUREN. (Recensionen också publicerad i NSD Norrländska Socialdemokraten mars 2011)
” Dikterna och novellerna i samlingen håller genomgående hög kvalitet och många av dem är rent av mycket bra. Till den senare kategorin hör exempelvis Jane Moréns novell om klassamhällets återkomst, Betty och Klassklyftan“
“Magnus Nilsson 2010”
Morén aktuell med diktepos, Tidningen Kulturen 2011
Hallå där, Kommunalarbetaren 2014
Kulturen, Kommunalarbetaren 2011
Jag vill beröra med något som berör mig, Kommunalarbetaren 2007
Språkligt sett visar Jane Morén med sitt diktepos infallsrikedom, bildfantasi, en rikedom på lukt-, smak- och färgintryck. Blå är den genomgående färgen, mammans älsklingsfärg. Gardiner, blus, lavendel, lobelia, blåklockor, allt i blått. Hon förmedlar starka intryck av ett sommarvackert Stockholm utifrån en cyklists broperspektiv: S:t Eriksbron, Västerbron, Liljeholmsbron, Årstabron. Slutligen något om anhörigas perspektiv, en aspekt som inte debatteras så mycket när det gäller vårdfrågor. Känslan av att vara utestängd, kanske onödig. Tystnaden i patientrummen. Tankar som förblir outtalade. Författaren fångar lyhört allt detta i en av bokens starkaste verser, som väl sammanfattar vad boken i innerst handlar om: ”jag sitter i dagrummet länge /ser ut mot helikopterplattan /en trött son sitter också här /vi stirrar ut i ingenting /med våra mammor sprattlande inuti våra kroppar”. I mars fick Jane Morén välförtjänt ta emot Avsikterpriset för år 2011. AVSIKTER, JAN LIDÉN.
Fångar ögonblicket gör hon genom starkt visuella detaljer, som påminner om hur skört livet är och hur utsatt man blir som äldre. En gripande läsupplevelse”. UTDRAG UR RECENSION BTJ/ MAJ 2011: ULLA SILJEHOLM
Morén diktar skickligt på två plan. Det personliga, med den nya dimensionen i symbiosen mellan mor och dotter som sjukdom kan medföra, har sin motsvarighet på makronivå i form av vulkanutbrottet på Island. På så sätt vävs dramat kring kvinnornas kamp-poetens med sitt liv, moderns för sitt liv-skickligt in med ekologiska, logistiska och sociala konsekvenser som askmolnet orsakar. Även katastrofen med den spillda oljan i Mexikanska Golfen som klibbar ihop fåglarnas vingar tränger in som en klangbotten från den större världen. Kan det bli bättre, ska det bli bättre, vägar man hoppas? De levande ljud- och synintrycken på den här resan-som slutar i ovisshet- förstärks av språket, som växlar effektfullt mellan nuets konkreta, fåordiga beskrivningar och de målande skräcksyner och hågkomster från barndomen som ett tillstånd av missmod eller trötthet kan framkalla. Tidningen Aurora, Katarina Wallin.
