Dala-Demokraten 5/10-2022
Recension av Yvonne Gröning i Dala-Demokraten. Några citat” Jane Morén har skrivit en lysande bok..//.””Det är en unik bok, oerhört viktig för kvinnohistorien.” ”..//med sitt tydliga, journalistiska språk lyckats göra alla dessa fackliga protokoll och arkivmaterial – inte bara begripliga utan också högst intressanta att läsa. Boken har många mycket personliga och färgstarka bilder..//” ”Kort sagt – det är en helt fantastisk bok Jane Morén har skrivit!” Hela uppslaget
”Jag vill så gärna dela de inkännande orden från #LarsEpstein om #JaneMoren och hennes fantastiska bok #Sommarsystrar. I några ord lyckas han både berätta om boken och Janes oförtröttliga kamp för att sprida kunskap om hur en facklig pionjärkvinnas arv och vilja förskingras. Besök utställningen på #GalleriFotografi på Hornsgatan och läs boken, se de inträngande bilderna av livet före och efter den skoningslösa vräkningen. Så fint skrivet om den fina författaren Jane Morén.
Eva Swedenmark
JANE MORÉNS ÖMSINTA SKILDRING (OCH SKONINGSLÖSA KRITIK AV DEN FACKLIGA ÄGARSTIFTELSENS AVVECKLINGSSTRATEGI) AV ARBETARKVINNNORNAS SEMESTERPARADIS VISBORGS MINNE I NACKA
Fotografen och journalisten Jane Morén (som tidigare skrivit en biografi över en av socialdemokratins kvinnliga pionjärer Anna Johansson-Visborg (1876-1953), ”Bryggar-Anna kallad) ställer nu ut fotografier på Galleri Fotografi på Hornsgatan 42, tagna åren 2010-2014, då hon hyrde en av de små sommarstugorna i semesterparadiset för arbetarkvinnor Visborgs minne som ”Bryggar-Anna” skapade 1928 ute vid Skurusundet i Nacka.
Jane Morén kommer samtidigt ut med boken ”Sommarsystrarna på Visborgs minne” (Migra förlag, 2022) med långa intervjuer med många av de kvinnor som hyrt stugor där i många år. Samtliga kvinnor vräktes 2014 då stiftelsens styrelse ändrade regelverket så att de inte kunde fortsätta hyra.
Det är sorgligt att läsa Jane Moréns väldokumenterade beskrivning av hur den fackliga ägarstyrelsen på alla sätt jobbat för att förskingra Anna Johansson-Visborgs livsverk som under åren tillät tusentals arbetarkvinnor och deras barn att få några veckors välbehövlig sommarvistelse och gemenskap ute i naturen.
Delar av området har nu sålts och bebyggts och styrelsens målsättning tycks vara att låta hela det kvarvarande området förfalla bortom all räddning för att kunna sälja den värdefulla marken till olika byggexploatörer för mångmiljonbelopp och på så sätt helt och hållet förskingra Anna Johansson-Visborgs livsverk.
För dagen pågår en kamp mellan länsstyrelsen som vill byggnadsminnesmärka 27 av de kvarvarande stugorna och ägarstiftelsen som vill förhindra byggnadsminnesförklaring. Ärendet är ännu inte slutgiltigt avgjort.
Jane Moréns utställning på Galleri Fotografi pågår t.o.m. 3 september.
Jane har gjort ett helt otroligt jobb under många år…både som journalist, fotograf, författare & Sommarsyster
Åsaköp boken… läs den & se alla foton & berörs ända in på djupet…
Stort TACK för ditt arbete med “sommarsystrarna”. Jag, som bor på Elfvinggården, Nordens största (ännu fungerande) och äldsta kollektivhus för kvinnor som ägs av Systrarna Elfvings stiftelse kommer att sprida kunskap om din bok där du även skriver om “stiftelselagen” och hur “urkunden” kan förändras! Du är en hjältinna som dokumenterat Visborgs minne! Din bok borde stå intill min på Stadsmuseet, Stockholmsrummet i Kulturhuset samt naturligtvis på alla de bibliotek i stan som har min bok “uppe på berget” i sina hyllor!
Ulla Nordfors
Jag är helt överväldigad över allt detta arbete som du har lagt ner i dessa böcker och önskar att hela världen skulle få läsa dem.
Kristina WatkinsDu har min stora beundran.
En underbar och jätteviktig bok
Annika Berzén
Köp och Läs!
Sommarsystrarna på Visborgs minne / recension
Boken Sommarsystrarna på Visborgs minne, Migra förlag, text och fotografi Jane Morén.
Boken handlar om Anna Johansson Viborgs minne i Nacka. Anna var en kvinna som ordnade sommarvistelse för kvinnoarbetare tillsammans med andra arbetarkvinnor 1928.
Boken är både dokumentär och skönlitterär då den innehåller diktning som i romantisk ton beskriver nejderna kring Visborgs minne i Nacka.
Det otroligt vackra och poetiska fotot i boken är i sig anledning att låna boken eller införskaffa den. Med djup och konstnärlig anda beskriver Jane Morén i fotografi hur betydelsefull denna plats för rekreation var och är. Vi får dessa sköna vyer bjudna där stor njutning upplevs och inspiration likväl väcks.
Vad var detta för en magisk plats en gång i tiden som gav arbetande kvinnor och deras barn möjlighet till att koppla av i själen. Och vart är denna utsökta idyll på väg in i framtiden.
Läs och låt dig inspireras och förkovras!
Eva Åberg
Nästa vecka då ska ni gå och se SOMMARSYSTRARNA PÅ VISBORGS MINNE, Jane Morén har gjort ett så fint fotoprojekt och en fantastiskt fin bok, sista dag 4e sept på Galleri Fotografi
Så otroligt fina foton i din bok ”Sommarsystrarna” o intressant text om Visborgs minne som skapades av Anna Johansson-Visborgs som faktiskt min egen pappa kände till. De var födda i samma trakter .
Ann Nordberg
Det är en fantastisk bok Du har skrivit!! Och vilka härliga bilder!!
Henning isoz
Jag hoppas hitta något ställe i min kommentar till stiftelselagen där jag kan hänvisa till Din bok till belysning av hur det kan gå när en styrelse inte förstår vikten av att följa stiftarens vilja.
Läser just nu Sommarsystrar av Jane Morén och känner vemod och sorg över hela den ekonomiska utvecklingen. Jane ställer ut foton från Visborgs Minne semesterparadiset för arbetarkvinnor .De flesta kvinnor vräktes 2014 då stiftelsens styrelse ändrade regelverket så att de inte kunde fortsätta hyra. Utställningen kan ses på Galleri Fotografi Hornsgatan 42 t.o.m 4 september. Träffa och tala med Jane och köp den fina boken. Vilket fantastiskt arbete och glöd du har lagt ner Jane 
Dala-Demokraten september 2022
Det forna semesterhemmet Visborgs minne kom att bli ett skärgårdsparadis för tusentals kvinnliga fattiga arbetare. Nu är semesterhemmet ett minne blott. LO-facken krossade sommardrömmarna. Jane Morén har skrivit en lysande bok om detta.
Sommarsystrarna på Visborgs minne heter Jane Moréns bok om hur Stockholms arbeterskor gemensamt byggde upp ett eget skärgårdsparadis som kom att bli till lycka för tusentals arbetarkvinnor under nio decennier, men det är också en bok om hur LO-facken effektivt krossade sommardrömmarna.
Semesterhemmet finns inte mer, kvinnorna stred för sina semesterhus i flera år – men facket var starkare. – Money talks. Vi måste ta strid mot det, skriver Jane Morén i sitt slutord.
Jane Morén har tidigare gett ut boken ”Min kärlek stannar mest hos er”, där berättar hon om den stridbara Anna Johansson – Visborg, en stark kvinna som utöver sitt politiska och fackliga arbete startade semesterhemmet i Nacka – det som den här boken handlar om.
Jane Morén är också en skicklig fotograf, många av hennes bilder finns i boken. Det är en unik bok, oerhört viktig för kvinnohistorien, Jane Morén har gjort hundratals intervjuer, läst protokoll och forskat i tidningsarkiv.
Sommarsystrarna har mycket fakta, men Jane Morén har ändå med sitt tydliga, journalistiska språk lyckats göra alla dessa fackliga protokoll och arkivmaterial – inte bara begripliga utan också högst intressanta att läsa. Boken har många mycket personliga och färgstarka bilder – från hyresgästernas egna album.
Kort sagt – det är en helt fantastisk bok Jane Morén har skrivit!
Stockholms fackligt organiserade arbeterskor i en rad olika yrken, hade på 1920-talet en gemensam dröm, de vill inte bara strida för rättvisare löner, bra arbetsmiljö och vettiga arbetstider. De ville ha ett eget skärgårdsställe så nära stan att de lätt skulle kunna ta sig dit med buss eller båt på sina lediga dagar.
Anna Johansson – Visborg, en tidigare bryggeriarbeterska – Bryggar-Anna – hade stora visioner. Hon hade varit politiskt och fackligt engagerad och även arbetat inom kooperationen, hon var känd för sitt mod, ledarskap och för sin envishet. Anna var ledare för den kvinnliga samorganisationen som samlat fackligt organiserade kvinnor i Stockholm.
Av en lycklig slump fick Anna veta 1928 att en lämplig villa var till salu, många tvivlade på Annas visioner, hur skulle kvinnorna – som inga pengar hade – kunna köpa en så stor villa. I kassan som de ska betala klubbhyran med ligger bara några hundralappar. Anna vet inte heller hur det ska gå till, men hon släpper inte sin dröm. Det här måste gå att genomdriva, det är för bra att släppa.
I ett protokoll kan man läsa att villan ligger mittemot Fjäderholmarna i Saltsjön och är till salu för 35 000 kronor. Annas vision är att kunna bygga små stugor på tomten för att de sedan ska kunna hyras ut för en billig penning till Stockholms arbeterskor.
Anna med styrelsen i spetsen tar båten ut i skärgården en dag för att se på tomten och huset. Det är en vidunderligt skön och vacker plats. Frisk och med saltstänkt luft långt från fabrikernas buller och rök.
Bryggar -Anna är fast övertygad om att denna villa och dess tomt med alla de fantastiska möjligheterna måste bli deras. Väl hemma igen får hon styrelsen tillåtelse att köpa stället i den fackliga organisationens namn – men de har inga pengar att satsa. Det ordnar Anna själv, hon lånar 3 000 kronor av en väninna till handpenningen. Hon lyckas också övertyga styrelsen om att hon kommer att kunna skaffa fram de resterande 35 000 kronorna.
Men när kontraktet var skrivet och affären i hamn blev hon lite orolig.
”Jag blev så angelägen om läget nära staden och bekvämt som det var. Efteråt nyktrade jag till och tänkte: Var fan skulle jag ta de 35 000 kr ifrån.”
Anna hade i flera decennier varit engagerad i kooperativt företagande, hon hade också gjort studieresor utomlands och lärt sig om hur arbetare kunde gå ihop i ekonomiska föreningar för att kunna driva projekt tillsammans.
I maj 1928 var köpet klart, Anna hade lånat ihop 5 000 kronor, man hade fått lån på 2 000 från Bryggeriarbeterskornas fackklubb och 40 000 i lån från Pensionsstyrelsen. I juni kunde de första kvinnorna flytta in i villan.
De byggde också ett tjugotal småstugor och nu fanns ett sommarhem för arbeterskorna lika vackert beläget som borgarnas.
Man inrättade ”Arbetssöndagar” då arbeterskorna med sina familjer åkte ut på sin enda lediga dag och arbetade med allt som behövde göras på området. Anna själv var med och jobbade praktiskt, hon hade även de kunskaperna, hade studerat på Tekniska skolan.
Anna skrev: ” Vårt sommarhem är verklighet. Drömmen vi drömt så länge är förverkligad.”
Frihet, styrka och stolthet var ledord och tusentals arbetarkvinnor kunde få semestra i de små stugorna för en mycket billig penning. Bryggar-Anna fortsatte att arbeta för semesterhemmet under hela sitt liv.
Hennes sista vilja var en förhoppning om att arbetarkvinnorna ska kunna behålla semesterhemmet och vara en härd för arbetarrörelsens idéer, hon önskade också att det skulle kunna bli en skola därute så att de unga kvinnorna som inte varit med om kampen fick lära sig om den.
Anna Johansson – Visborg dog 1953.
Stiftelsen Anna Johansson- Visborgs minne hade bildats 1946 genom att alla andelsägare i den ekonomiska föreningen Stockholms arbeterskors semesterhemsförening skänkte sina andelar i semesterhemmet till den nybildade Stiftelsen.
Anna själv skänkte 300 000 kronor till en andra stiftelse, lägenhetsstiftelsen, som hade som syfte att fortsätta arbetet med att bygga bra och billiga bostäder för ensamstående kvinnor med låg lön.
Att läsa Sommarsystrar är som att läsa en kriminalroman där Jane Morén drar upp bevistråd efter bevistråd i ljuset. Men det här är sanning! Ändå är det inte någon som reagerar!
När nya aktörer med åren sedan kom in i bilden blev tonen en annan, de hade helt andra tankar för semesterbyn än vad Anna Johansson – Visborg hade. Meningsskiljaktigheter och diskussioner pågick under många år. Det ställde till stor oro bland hyresgästerna. En av kvinnorna, som Jane Morén intervjuat i sin bok, berättar:
”Det var så uppenbart att de hade andra planer: ”vi ska göra mer lukrativt med det här stället. Hejdå, liksom.”
2004 blir det en medieskandal. Styrelsen har vantolkat stadga fyra om representation och satt sina egna ledamöter i stugorna. Det uppdagas också ett projekt med Riksbyggen om att bygga radhus på Stiftelsens område.
(Stiftelsens styrelse tillsätts med ledamöter från LO Stockholm och Livs, ordförande är Carina Paulsson som suttit i Stiftelsens styrelse sedan 2002. Hon är även chef för LO Stockholm. Innan Carina blev ordförande var Niklas Nilsson från Livs ordförande.)
När man nu läser Jane Moréns redogörelse om hur Anna Johansson- Visborgs visioner och hennes och andra kvinnors stora hängivna arbete med semesterparadiset helt brutalt krossas så ifrågasätter man hur fackliga organisationer så okänsligt kunde och kan köra över egna medlemmar.
Hur de kan mygla bakom stängda dörrar för att nå sina egna syften.
Striden är inte över. 2021 ville Länsstyrelsen byggnadsminnesmärka några stugor som är kvar. Det strider styrelsen emot, vid denna boks pressläggning juni 2022 är ärendet ännu inte avgjort.
Att läsa Sommarsystrar är som att läsa en kriminalroman där Jane Morén drar upp bevistråd efter bevistråd i ljuset. Men det här är sanning!
Ändå är det inte någon som reagerar!
Det är märkligt att striderna kring denna semesterby har kunna fortgå i så många år, utan att till exempel S-Kvinnor agerat?
Tystnaden har lagt sig tung över Anna Johansson-Visborgs grav och visioner. De som Semesterhemmet var tänkt för har fått se hur mygel och pengar fått styra och drömmarna krossats.
Jag upprörs över detta!
Yvonne Gröning
Hon sätter ljus på Skurus Sommarsystrar, Nacka Värmdöposten 19 sept 2022
Ny bok om Anna Visborgs minne • “Jag kände att jag måste dokumentera detta”
Det kallas för Visborgs minne.
Och för att bevara minnet av området har författaren och fotografen Jane Morén dokumenterat den unika platsen i Norra Skuru som Anna Johansson-Visborg och hennes arbetande systrar byggde upp.
Något som snart är ett minne blott.
Jane Morén bodde inte många år i stugorna i det unika semesterhemmet. Men hon tyckte att historien om kvinnorna som bott där längre och om det kooperativa, närmast socialistiskt utformade, semesterhemmet, och senare vilohemmet, måste berättas.
Hennes bok ”Sommarsystrarna på Visborgs minne” handlar om hur en kvinnlig fackklubb med en drivande ledare, Anna Johansson-Visborg, byggs upp, blir ett semesterhem — och hur det rivs ner.
Jag kände att jag måste dokumentera detta, och jag är glad att jag fullföljde projektet. Jag vill sätta ljus på dem och det som oftast stått i skuggan.
Det är en underhållande och vacker berättelse med ett dystert slut om hur livet vid havet, i randen av villasamhället, sett ut under åren, men också hur förändringar i stiftelsens stadgar resulterat i att Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne sedan 2017 inte längre har som ändamål att ordna semesterboende.
Boken innehåller personporträtt och stämningsfulla motiv — och nästan bara kvinnor.
– Jag kände att jag måste dokumentera detta, och jag är glad att jag fullföljde projektet. Jag vill sätta ljus på dem och det som oftast stått i skuggan, säger Jane Morén när vi hälsar på under lanseringen av boken och visning av fotografier som hon tagit till boken på ett galleri i Stockholm.
Startades som kooperativ
Nya och gamla bilder och berättelser från de enkla rummen eller små stugorna på 14 kvadrat är många och ganska samstämmiga. Man trivdes med det gemensamma arbetet och den enkla standarden, det billiga och natursköna.
– Boken heter ”Sommarsystrarna på Visborgs minne” eftersom kvinnorna som bott där själva kallar sig så. Det handlar om gemenskap och samarbete, om kvinnor som aldrig skulle kunna få så fina somrar utan Visborgs minne, berättar Jane Morén.
Arbetarkvinnornas semesterhem i Skuru startades som kooperativ av fackligt anslutna kvinnor med en dröm: att driva ett semesterhem på en gemensam plats dit de enkelt kunde åka på lediga dagar.
Bryggeriarbetaren Anna Johansson-Visborg var väldigt drivande, och donerade en stor summa till sin lägenhetsstiftelse, medan semesterhemsstiftelsen bildades genom att alla andelsägare i den kooperativa föreningen skänkte sina andelar när det blev en stiftelse, i Anna Visborgs namn.
Fem villor och 84 stugor innehöll den gröna dalen och udden som mest. Sommarhelger på 40-talet kunde samla uppemot 500 människor. Det var kö att få hyra rum eller stuga och många hade kontrakt över flera år. Området sköttes av de som hyrde och det var inte bara på somrarna som det var liv och rörelse i dalen nedanför Utskogsvägen och Skursundsvägen. Det kom kvinnor långt in på hösten med buss 409 från Slussen på fredagseftermiddagarna.
På 312 sidor kan man följa områdets uppgång och förfall. Anna Visborgs handlingskraft och övertygelseförmåga, men också hur nya tider och värderingar drastiskt förändrat livet under sena delen av 1900-talet och början på 2000-talet, är centrala delar.
– Tyvärr är förändringen i Visborgs minne en spegling av samhället, från gemensamma värderingar till att man ska klara sig själv. Lågavlönade har förlorat ett gemensamt paradis de har råd att hyra utan att söka bidrag, och istället blivit förpassade att söka bidrag genom stiftelsen för att kunna köpa semester till fullt pris på öppna marknaden, säger Jane Morén.
Få av arbetarkvinnorna kommer nu dit och istället spekuleras det i området. Företag har sedan 1995 flyttat in och det byggs radhus där det stått stugor.
Jane Morén berättar i boken om hur stiftelsens styrelse, som är en del av LO i Stockholm, agerat tvärtemot grundares vilja.
”Saknar gemenskapen”
2012 gick kvinnorna ut i media för att sätta ljus på vad som var på gång. Det resulterade i att inkomsttaket sänktes rejält, vilket i sin tur hindrade majoriteten av kvinnorna att hyra. Många rum och hus står sedan dess tomma.
– Men sedan urkundsändringen 2017, då stiftelsens syfte ändrats till att inte syssla med semesteruthyrning, är nu målet att sälja av området i sitt nya ändamål som utdelningsstiftelse, säger Jane Morén
Hon minns vårvintern 2014 med sorg då väldigt många lämnade Visborgs minne för sista gången.
– Vi saknar alla gemenskapen och platsen väldigt mycket. Men det handlar inte bara om oss, utan om alla framtida LO-anslutna arbetarkvinnor, semesterhemmet skulle ju finnas för alltid.
Jalmar Carlson