Jag minns alla nätter
nej jag minns inte alla nätter
jag minns en del av dem
mest minns jag känslan av att inte kunna omfamna nätternas dofter
det fulla bröstet som tryckte mot den ljumma luften
som varma andetag
dina
mot mitt ansikte

och så pulserandet
den stora ensamheten på de trötta krogarna i gryningen
alla de som måste gå hem med sprucken längtan som ett kors runt halsen
alla de som sitter i ensamma kök och dricker mjölk efter att nattbussen kört dem hem
kanske en katt som också dricker lite
annars bara
en köksklocka
och grannar som är uppe tidigt
ska på landet
ska på tur
ska putsa bilen
de går med raska steg

jag minns inte alla nätterna
men jag minns nätterna vi cyklade genom hela stan

som fåglar
klippte vi gator med vingspetsarna
i Haga blev det tyst
endast gruset under däcken
larmet
som borttorkat med en trasa
det var så tyst att vi kunde höra hur det växte

mellan oss